Helenas blogg:

       

Nu när inte jag är hemma och tänder ljus på pappas grav (även om säkert min underbara syster gör det) så tänkte jag att jag skulle hedra de döda på Mexikanskt vis... Så igår förberedde vi i ett av rummen i huset ett altare som ska vara kvar i mer än en vecka efter Día de Muertos som är på måndag. Där satte jag blommor, ljus, dödskallar, hjärta med pappas namn, och saker som jag förknippar med honom som pilotglasögon, chokladpengar (mest för att han och jag åt punschflaskor tillsammans) och annat smått för att hedra honom och de andra dödas andar som jag känner finns hos mig... Här kan jag lägga till saker som jag hittar under denna vecka och även mat som andarna tyckte om när de levde och alkohol, man ska även hålla ljusen tända under hela tiden som altaret finns... Det är en väldigt vacker tradition... Även om jag tycker det är mysigt med alla ljusen på kyrkogårdarna hemma också!

       

Dante är skådespelare i ett av Guanajuatos mest kända verk... Skådespelet är en blandning av mindre verk som man spelade upp mellan akterna i längre teaterverk förr i tiden. Under Cervantinon betalar folk mycket för att se dessa skådespel.

Igårkväll blev vi inbjudna av honom att med "medverkandepass" komma in och se uppträdandet och träffa skådespelarna... Vi satt och väntade 2 timmar på att det skulle börja utrustade med Fresca blandat med vodka och chips... Men det var det värt! Hur bra som hellst! Det handlade om Cervantes, den första om en kvinna som pratar för mycket och som ska botas från detta genom att en man som pratar ännu mer kommer och bor med henne, och den andra handlade om två män som slogs om en kvinna och den tredje om ett skådespel som bara "rena" kristna kan se och som inte finns men alla ser för att inte verka konstiga... Riktigt kul!

Här nedanför ser ni mig och Therese med Dantes bror... Dante är mannen med bröstskydd på de mindre bilderna och det röda är en kvinna som dansar...

           


                                              
                                               
 

Nu är det sista helgen på cervantinon och samtidigt día de muertos... Vi har tjuvstartat firandet på språkskolan och vi hade en tävling med dödskallar, jag har ritat den i kartong och det är texter på spanska på papperskorset som jag och therese har skrivit...
 

         


Vi har oxå gjort en riktig höjdare, vi rullade chokladbollar och bjöd våra vänner på, riktigt omtyckt! Kanske borde börja sälja sånna.... Nu ska vi ut och handla lite saker till Día de muertos... SALUD!

I en av skolans tidningar står det denna vecka om Svenskorna i Mexiko... Det står inte så mycket intressant men man kan läsa om våra intentioner att komma till Guanajuato och vilken mat vi kommer att sakna och att vi kommer att lämna många vänner här. Det är vår vän Fernando (anfitrionen) som har skrivit artikeln och han skrev jättefint om oss. Hur kul som hellst!

             
         

Idag tog vi med oss Fernando hem efter lektionen och han visade oss hur man ska göra quesadillas på riktigt, efter att ha klagat på oss att vi bara ätit tacos-versionen som man kan köpa på gatorna. Quesadillas är majstortillas som fylls med ost och i vårt fall förstekt bacon och champinjoner, sen friterar man dessa tills de blir hårda och mörkare i färgen och äter med bönröra, guacamole och stark chilisås... 
För att göra tortillas behöver man bara majsmjöl och vatten som blandas med mycke kärlek och sedan kavlar man ut runda kakor mellan 2 plastpåsar (så gjorde Fer för att inte de skulle fastna och förstöras) sen gör man som små piroger av dessa. Otroligt lättsamt! Och underbart gott!
 
       

                                         Fernando visar vart ingredienserna ska stoppas...

        

                                                                 Från ingredienser till bordet...

       

                                                     Nu mamma vet jag hur man gör! Tack Fer!

Nu är det kallt på morgonen, riktigt kallt (om man jämför med dagarna, inte med er i Sverige). I morse hade vi lektion klockan 8, en timmes litteratur, riktigt tråkigt, lektionerna ger vääääldigt lite, läraren är dålig och vi har en massa eget arbete.. varför ska man orka upp för att gå på en sån lektion? Nästa lektion börjar ju först klockan 11, jag hade kunnat ha sovmorgon...

När jag låg i den varma sängen i morse skulle jag verkligen kunnat stanna där hur länge som hellst! Men duktig flicka som jag är så maaaaasade jag mig upp en kvart innan lektionen började, klädde på mig, satte mp3n i öronen och gick. Låten som startade var perfekt för tillfället!

        

      

Då har vi avverkat första helgen på Cervatinofestivalen. "El Festival Internacional de Cervantino" är visst en av Latinamerikas största festivaler, mest inriktad på kulturevent med musik, konst, dans och teater. Namnet kommer av Miguel Cervantes (författaren till Don Quijote bla). Varje år bjuder man in en vänregion och ett vänland som får visa upp sig på Cervantinon i år är det regionen Zacatecas och Kanadas tur. 

Festivalen har varit otroligt lugn än så länge tycker jag med tanke på alla varningar vi fått innan. Jag har visserligen inte betalat in mig på ett enda evenemang men varför ska man göra det? Samtidigt som den "officiella" fesivalen pågår så hålls ju en gatufestival med olika artister som uppträder gratis (dom skickar runt hattar efter showerna, sover på madrasser och äter det de får tag på sa dom innan en show). Vi har varit på en spelning med Chicanos (Mexikaner som bor i USA) som spelade Reggae, en kvinna som sjöng kampsånger och en cirkusföreställning från Spanien (se bilderna nedan), förutom det så sjunger folk överallt, det är utställningar i varje hörn och mycket folk. Jag har inte så mycket bilder att visa för på kvällarna undviker jag att ta med mig så mycket saker ut då flera redan sett små lurvar till ficktjuvar som smyger runt.

Det stämmer i alla fall att priserna på mat och sånt stiger men det går att leva billigt om man vill ändå, vi samlas och lagar mat och har fest hemma hos vänner istället och igår på spelningen kostade ölen 10 pesos (typ 5 kronor, för en Corona) så överallt blir det inte dyrare... Sen finns det ju en massa god gatumat att smaska på, på bilden nedan äter vi Churros (friterade stänger med jordgubbssmak) och dricker öl medan cirkusartisterna showar för oss... 

Nä det värsta med Cervantinon SO FAR är att det inte finns tid till skolarbete och annat nödvändigt om man ska hinna med allt kul som finns att göra! :)


      

Nu har Cervantinon börjat... 3 veckor festival, massor med folk, konst, uppträdanden och fest.... Vi får väl se hur många dagar man tycker det är kul med kissande folk i gränderna och dygnetrunt musik... Nej va negativt det lät då! NU ÄR DET FEEEST! (nja, har lektion mellan 8 på morgonen och typ 8 på kvällen imorgon så riktigt redan börjar det inte...) 

      

                                             Herr Pípila med fyrverkerier!

      

               Utsikt över GTO, titta på alla fina färgglada hus och bergen i bakgrunden!

I helgen var vi bara hemma i GTO och tog det lugnt, mestadels... I lördags bjöd vi över lite vänner på en pizza och efterrättskväll.. Vi beställde 2 familjepizzor i bautaformat och delade 6 pers på det, shit va mätt man blev, det var pizza med korv, ananas, skinka, kött och chimichurri och tomatsås och drinkar... MUMS... Sen kom det lite fler folk och då hade vi gjort den otroligt omtyckta efterrätten med vit choklad och jordgubbar som vi gjorde innan på den "svenska" middagen... Laura njöt av minst 3 koppar. Jag hade oxå gjort ett nytt försök med kanelbullelängderna, med ett annat bakpulver så nu blev dom ännu mer omtyckta än sist!

      
                                                          
                               Här är en del av gänget som kom på festen:
        Chanco, Pamela, Tulia, Fernando, Jag, Laura, Lisa, Therese, Fernando och Dante tar bilden..

      

              Fernando (Dantes vän), Fernando (Klasskompis) och Dante hugger in!

      

                                 Foto över GTO och universitet vid solnedgång

Idag på grammatiklektionen pratade vi om Ser och Estar (de två sätten man kan säga "att vara" på i spanskan) och då spelade vår lärare en bra låt som jag tänkte dela med mig av...

  

Jaha om folk ska hålla på och fresta mig med att det var kanelbullens dag igår så kan ju inte vi vara sämre... Vi bakade faktiskt oxå kanelbulle igår! Och firade! Jag gjorde en kanelbullefläta som blev lite hård och lite rå, jag skyller på konstigt bakpulver och gasugn. Men mexikanerna gillade det ju. Fast dom vet ju inte hur en riktig kanelbulle ska smaka! Nåja med kaffe så gick den ju ner helt klart! Grattis alla kanelbulledagsfirare!

        

  Här är en av anledningarna till varför jag verkligen trivs i Guanajuato, det är så underbart vackert här.
 
                                                            Plaza de la Paz

               

                                                        Universitetets berömda trappa    
                                           
               

                                          Jorge Negrete (staty av berömd sångare från GTO)
                                 
              

                                               Här kan ni höra en av hans låtar:
                                               "Soy Mexicano" - Jag är Mexikan

                                                                  

                                 Baratillo, torget där vi handlar grönsaker och går på café
                    
              

                                                     Callejón (liten gata mitt i stan)
                       
               

                                                         Utsiktsvy över Guanajuato   
                              
              

                                        

        

Ännu en helg väl använd... vi väntade spänt hela fredagen fram till klockan 02.00 på att chauffören skulle komma, sedan klämde vi oss in, 7 personer i en jeep och åkte den 5 timmar (snarare 8 timmar) långa resan till Ixtapa och Zihuatanejo. Vår vän Fernando hade en kontakt som hyrde ut en lägenhet till oss för ca 60 kronor natten/person och det var skönt för ixtapa är grymt turistigt och dyrt... skönt att man kan köpa hem mat!

     

Men vi har spenderat dagarna på stranden, det är så skönt med lågsäsong även om det regnar på kvällarna (och ena dagen på stranden) men man kan verkligen njuta av att det är lite folk! Jag ville ta ett dyk men blev toklurad av en snubbe som sa att man kunde dyka på en av öarna men sen när vi kom dit fanns bara snorkling och föredetta dykare... Men tack vare det fick vi i alla fall spendera en dag på en fin ö, äta färskfiskad fisk och jag lyxade till med en zonterapi massage en timme för hela 125 kronor.

  
Vi fick för ungefär en 50-lapp: färsk fisk täckt med smör och vitlök med kokos- och morotsris, guacamole med totopos och en öl. Jag drack micheladas som är öl med chilisås, lime och kryddor... En smak man vänjer sig vid att tycka om.  

    

När jag tänker efter så har vi inte gjort så mycket i helgen men det är väl det som är semester, vi har ätit gott, druckit öl på stranden och njutit av väder (växlande) och sällskapet (även det mer och mindre njutbart, vissa har vara lite svårt att bestämma sig om man säger så). Jag gjorde en ölreklam till min favoritöl; Tecate (som dock precis som all öl  är godast i flaska)...

 

På hemvägen fick jag sitta i bakluckan i 39 graders värme, det var faktiskt riktigt mysigt, med benen dinglande utanför och en underbar kvällsutsikt över bergen. Medan solen gick ner.

  

Fast det absolut vackraste var ändå när jag vaknade på ditvägen, klockan var runt 7 på morgonen, jag kollade upp och såg bara berg, berg delvis täckta av moln, en grå nyans som mötte det mörka vattnet vid bergets slut. Det var magiskt, nästan onaturligt! En underbar utsikt att vakna till!