Helenas blogg:

jaha, jag skulle väl bara läggas in på sjukhus först alltså...



I måndags fick jag nog och gick till doktorn... fick en massa tabletter som jag tog, gick och la mig, och vaknade hela nattten med ont i magen och sprang på toan...  så på tisdagen gick jag dit igen och då la dom in mig för att ta reda på vad fan jag hade. Jag fick dropp och antibiotika och en massa annat kul och fick vänta på att specialisten kom och kollade på mig.
Efter en dag med provtagning kom dom på att det inte finns nåt fel på mig! Det enda som hänt är att amöban och medicinen har gjort skada nånstans inne i tarmen antagligen och därför mår jag såhär och att jag inte kunnat äta på nästan 2 veckor gör ju inte kroppen starkare...

Så nu är jag utskriven efter 2 trevliga dygn på ett fint sjukhus (allt betalt av skolans utmärkta försäkring) med mer mediciner i väskan och en dietlista som kan få en att gråta... 
Tills jag mår bättre och tre dagar efteråt får jag bara äta:
Ris, Pasta, Kyckling, Kött (utan fett och bara kryddat med salt), te, vätskeersättningar (inte bara vatten), tortillas, lite bönor... ja det var nog allt... kul va!

Så njut av all mat ni kan äta mina vänner medan jag går på ofrivillig proteindiet... 
Nu ska jag ta tag i pluggandet igen...
 

Snart kommer ett inlägg om Kuba, ska bara.... 

Ja alla som har läst i bloggen innan vet nog hur viktigt mat är för mig! Jag äter hellst mer än 3 mål mat per dag... Men lagom till min resa till Kuba passade jag på att få sjuka problem med magen, och jag har inte blivit dålig av maten en enda gång här! 

Ni vet att man inte får ta med sig djur till andra länder... men jag tog med mig Amanda... Amöban Amanda... så 3 dagar in i resan fick jag nog och  gick till doktorn som gav mig starka tabletter och många restriktioner...  Bland annat fick jag inte äta mango, mjölk, kryddor, läsk eller alkohol osv.  Ett annat problem var ju att vi var i Kuba, just i där maten inte alls var särsklilt bra... jodå på många håll kunde man hitta gott ris med till exempel fisk, men maten är reglerad och många restauranger hade en meny med 40 rätter men kunde bara servera 2, pasta eller bröd. Så vi levde verkligen på pasta och bröd, äckligt flaskvatten och goda juicer. Nog för att jag inte kunde äta speciellt mycket, och jag fick inte pröva en Kubansk Mojito i kuba :(

Nu har jag kommit "hem" till Guanajuato, ätit upp medicinen men har lika ont som innan bara lite skillnad. Så idag gick jag till doktorn som gav mig mer tabletter för jag har fått inflamerat magsystem och pajjad flora på grund av tabletterna mot amöban och har lyckats gå ner över 3 kilo på en vecka... Hoppas verkligen tabletterna hjälper så jag får börja frossa i tacos och mexicansk öl igen innan jag åker hem!

Nu när jag har klagat så mycket på den kubanska maten måste jag ändå berätta att vi fick jättegod mat i huset vi bodde sista dagen, gott, vällagat och mycket så om ni ska till kuba, ät hos familjen där ni bor! 

Ja nu är det bara 5 veckor kvar här, som vanlgt går tiden fort när man har roligt... Även om jag saknar er där hemma massor och längtar hem så vet alla som känner mig att det är nu det börjar: Separationsångesten! I två dagar har jag haft hosta, ont i huvudet, ont i magen, varit deppig och ont i foten ch så vidare... Jag borde ju känna mig jätteglad! Ska ju till Kuba i morgon! Men men, det är nog bara att rida ut stormen och finna lugnet igen, jag vet ju vad allt beror på! 

Sen till råga på allt har jag inte sovit så bra för nu har familjen visst skaffat hund, fast mormorn i huset inte gillar hundar. Så den lilla stackaren på 3 veckor tänkte dom låta sova ute i kylan, en stjärnklar frostnatt, han hade dött! Men som tur va tog grannen in hunden och sov med den i sängen, då hade den skrikit för sitt liv i en timme ungefär.... Fattar dom inte att en sån liten behöver sin mamma?
       
  


Men jag går inte bara runt och deppar! Jag längtar till KUba, strand och värme! 
I söndags drog vi ett gäng till en restaurant som grillar och man får äta hur mycke man vill för ca 35 kronor. På bilden nedanför ser ni Pamela bita i en grillad chili, jag kunde knappt lukta på den innan det brändes på tungan.

Sen har vi börjat så smått att beta av lite saker som man måste ha gjort innan man lämnar Guanajuato, vi har varit inne på staden museum och Alhondiga och fler saker blir det innan vi lämnar staden...

Annars pluggar jag mest för fullt, betar av kurs efter kurs... skrivuppgift efter exponering. Det går bra så jag hoppas vi får betyg i allt, men det är sjukt mycke på en gång!

Tänker på er där hemma, saknar er massor men ni får ursäkta mig, för nu ska jag rycka upp mig och njuta av tiden här, så det blir mindre tänk på er och mer tänk på mig, här och nu!

Kram

  

Vet någon varför det på vissa webläsare blir fel på min blogg? Bilderna hamnar längst ut till höger och försvinner  lite medan det i mitten blir en massa vitt, bredvid menyn... Hoppas någon kan hjälpa mig att lösa detta! Tack!

Fernando hade födelsedagsfest i Salamanca igår... Jag var inte sugen på att åka för jag hade en massa att göra och ont i huvudet, men vi fick skjuts så vi for ändå. Jag gillade verkligen festen, när vi kom blev vi bjudna på grillat kött, quesadillas, grillad lök och chips/strips (kalla), riktigt gott med stark sås, öl och Agua Loca (galet vatten av Orchata)... Sen spelades det musik och alla dansade på gräsmattan (som förvandlades till lera) Det var kul men klockan 10 var vi tvugna at dra oss hemåt ( festen började vid 3 men vi kom vid 5) men bussarna hade slutat gått så vi fick åka ill Irapuato för att ta en annan buss så jag kom hem klockan 12 och var riktigt sliten... Men men, det var kul och gott!!!

 

                                    Ni har frågat efter en önskelista och detta är vad jag kan komma på.... Kram
   ( och till mamma: Aloe vera är alltid bra, kommer behöva nån ansiktskräm, en ny mascara och dryck när jag kommer hem...)

       

        


Samma glada gäng som vanligt drog iväg till Michoacán över Día de muertos, vi tältade vid kajen i Pascuaro och for på kvällen ut till Janitzio, ön dit alla turister åker för att fira en typisk Día de Muertos... Men själva firandet kommer liksom i skymundan när folk springer över gravarna, är fulla och utan respekt för dom som sitter vid sina anhörigas gravar och sörjer. 


                    

                 
   
                                                   

Men resan var riktigt rolig, vi stannade till hos Tulias mamma och åt både på ditvägen och hemvägen. Tulia (Tulias mamma) hade gjort Champurado (varm majsdryck med chokladsmak) och Sopes (majsbröd med kött, bönor, ost, creme fraiche och sallad) och bjöd på "De dödas bröd" (söt kaka med anis och apelsin-smak). Underbart gott och kul att sitta och prata vid matbordet, det saknar jag hemifrån! Vi åt på handgjorda tallrikar från Puebla så alla var livrädda att ha sönder något!  

Vi åt en massa fisk såklart när vi var vid en så stor sjö och drack en massa konstiga men goda drinkar, min favvo var en Vampiro med Tequila och nån slags läsk. Och på natten innan vi gick hem drack vi varm fruktpunch (utan alkohol).

Dagen efter åkte vi till Zinzunzan och slappade i solen vid pyramiderna innna vi åkte tillbaka till Guanajuato.