Helenas blogg:

Ja vad säger man, midsommar i Sveg med ösregn... Vi hade i alla fall fint väder medan några roade sig med att åka skoter över sjön och det var lite livemusik och annat trevligt på campingen samtidigt som jag klämde i mig en pizza på uteserveringen.
Sen gick det fina snabbt över och vi nöjde oss med lite trevligt umgänge i olika konstellationer resten av kvällen. Jag kände som vanligt att vi var väldigt få som hade en bra nivå på alkoholintaget och det gör som oftast att jag känner mig rätt osocial som vill smita hemöver för att slippa bedövade och påverkade människor. Jag blir förståeligt nog trött på detta när man själv inte ligger på samma nivå.
Kommer aldrig förstå meningen med att berusa sig så att man förändras som person, får minnesluckor och måste avgifta sig en dag eller två innan man återgår till det normala...

Nåja, nu är det slutklagat. Det fanns några höjdpunkter med fredagen: Syster kom och verkade ha trevligt!, ett vackert besök i byn förgyllde kvällen, vi har fått en röd tomat ;) och sist Lizettes vackra blommor och goda kaffedrink :)

En bild säger mer än tusen ord...


Geiranger, från vår campingplats.

Tack vare att vi fick låna en ny och trevlig bil av världens trevligaste svärisar så har resan gått galant. Trots slingrande vägar och blickar som varit överallt utom på vägen och mötande trafik gick allt utmärkt.



Söndag mitt på dagen for vi över Röros ut till Ådalsnes för att campa första natten. Resan genom Trollväggen tog andan ur oss och i undrade hur detta vackra land kan ligga granne med Sverige? Man skulle kunna vara på andra sidan jorden... (Man ser inte det man har nära.) Vi hittade några fina möjliga campingplatser runt en turkos-grön flod men valde att slå läger under några trollskogstallar för att få skydd från regnet som just då skymde sikten för oss. Micke hade trott på sommarväder och fick skapa egna regnkläder av sopsäckar. Fåglarna sjöng för oss hela natten.



På måndagen låg dimman som dansande älvor runt bergstopparna och sikten skymdes när vi påbörjade vår färd på trollstigen. Trots detta imponerade forsarna och omgivningen när vi slingrade oss fram på bergsväggarna och över urgamla broar. Vi åkte in i ett moln och kom ut på andra sidan.



Medan dimman lättade åkte vi ner mot Geiranger. Plötslig uppenbarade sig en djup fjord med höga berg på sidorna, himmlen ändrade färg till blå och solens strålar förgyllde utsikten. Vi hade nått den paradisiska destinationen, Geiranger.

Efter att ha sicksackat oss ner till den lilla byn så slog vi läger på en trevlig norrmans täkt. Utan campinggrannar, med fjordens strand nån meter från tältöppningen och utsikt över byn hade vi hittat den vackraste platsen att spendera kvällen med grillning, nåt glas vin och lite fiske (med fiskelycka).



På tisdagsmorgonen vaknade jag av att solen tittade in i tältet över bergstopparnas krön. En gigantisk kryssare tutade och svängde in framför öppningen och frukosten intogs på första parkett till skådespelet. Då vädret blivit bättre och molnen var lättare såg vi hela panoramat från Dalsnibba innan vi åter svängde hemåt, med bara några stopp för att kasta bort några fiskedrag i de fina floderna. En underbar resa som verkligen är ett måste för alla som älskar storslagen natur. Så nära, så vackert. Men det är verkligen värt att ta lite tid på sig! vi hade gärna stannat en natt till och trots att körningen gick bra så vill man ju verkligen ta tid att njuta av varje stund.  

Sitter stilla i soffan & vill inte göra någonting annat... Efter flera dagar med nära tropiskt klimat, varma kvällar och härliga åskskurar (i Härjedalen), efter några aktiva dagar, känns det skönt att bara vara! Jag har varit hemma i Hån och njutit av min familjs sällskap och med sällskapet av en ljudbok åkt fram och tillbaka till stan för lite Röda Korsande.
Jag känner mig ovanligt lugn och nöjd med livet... Är det en följd av solsken och värme? Är det alla härliga människor omkring mig? Eller är det min inställning till saker och ting som gör att jag ser den positiva sidan av aker just nu? Kanske en blandning :)