Helenas blogg:

Efter att ha varit i Umeå i helgen och presenterat 70% av mitt examensarbete så flög jag i måndags till Stockholm för en natt på STF Fridhemsplan. Jag åt middag på Olé Olé med trevligt sällskap (vin & vitlöksräkor på spanskt-tapasvis). Natten spenderade jag på ett trevligt rum men med en lite väl snarkandes rumskamrat som jag inte kände så jag fick inte mycket sömn den natten. Efter en hotellfrukost med färskpressad apelsinjuice (!) och samtal med en man från Nicaragua åkte jag tillsammans med ett gäng vänsterpartister i alla fall vidare till Bromma flygplats och sedan till Bryssel.

Det visade sig komiskt nog att trots att jag inte kände ens de partikamrater som var från jämtland så hade jag gemensamma kontakter och vänner med hälften av dem. Vi hade även med oss representanter från flera delar av norrland. Att resan skulle komma att bli speciell märktes redan tidigt då vissa personer inte verkade ha lämnat 70 skyltarna innan, så att säga... Det var flera gånger kaos och svårt att förstå hur man skulle ta sig igenom säkerhetskontroller, borttappade väskor, tunnelbanefärder etc. Inte nog med att vissa inte riktigt kunde ta vara på sig själva men vi hade oxå ganska ont om tid för att hinna med i början och var en stor grupp... En studie i grupppsykologi! Men allt gick väl trots detta och trots att vi inte hann äta på nästan hela första dagen (!).



På tisdagen gick vi rundvandring på parlamentet och kollade in de stora salarna, det är ett gigantiskt byggnadskomplex som känns väldigt frånkopplat från världen, säkerhetskontroller och finklädda höjdare från hela Europa... Efter det besöket, checkade vi in på IBIS på snkt Catherine och åt middag på en kinarestaurang i närheten. Trots att vi hade delat upp oss och bara var 9 jämtar så var jag starkt imponerad av servitrisen då vi var helt hysteriska efter resan och utan mat sen frukost... Hon gjorde i alla fall kvällen fullständig, innan vi efter ett besök i hotellbaren dök i säng...
(Partiet/EU bjöd på resa och boende etc men inte mat (utom en middag och representations lunch) och inte vin/alkohol, viktigt att tillägga)



På onsdagen fick vi lyssna på intressanta talare från hela världen om kvinnors situation i olika länder och särskilt hur kvinnors situation kan förändras vid till exempel en väpnad konflikt. Det var intressant och tack vare duktiga tolkar kunda alla tala sitt modersmål medan vi andra fick det direkt-översatt på vårt (jag lyssnade på alla talare på spanska, för att få lite spanska-input i allt det franska etc). :-)
Efteråt fick jag och några andra diskutera med en av de radikala förespråkarna, för en aktiv feministisk organisation (EFI) Lilian Halls French, som gav deras bild av några av frågorna som är aktuella.
Intressant och inspirerande!

På kvällen väntade en fin middag med den svenske och vänsterpartistiske ordförande för EU-parlamentets kommitté gällande kvinnors rättigheter och jämställdhet. Så innan det passade vi på att kolla lite på stan och alla dess märkliga grå byggnader. Hela staden är grå och täckt av avgaser. Många slitna byggnader tillsammans med nya glasfasader ger den ett osmakligt intryck, fula och malplacerade statyer gör inte saken bättre!
Dock tyckte jag att den hade sin charm, vi besökte en trevlig jazzklubb med livemusik, dansade salsa och njöt av lite stadsliv.



Det fanns även områden som var mäktiga med sina gamla utsmyckade byggnader och på andra ställen fanns intressanta väggmålningar. Precis som alla andra städer så tror jag att man skulle kunna trivas i vissa delar av staden, trots dess kaotiska infrastruktur och märkliga arkitektur.




Självklart var vi ju även tvungna att titta på den kissande pojken som hade fått en stickad kondom på sig. Men det fanns ju flera avbilder i choklad och i alla andra former faktiskt. Vi åt våfflor med sötsliskig topping och drack glüwein på julmarknaden så lite vanligt turistande hann vi ju oxå med :) Så allt som allt är Bryssel-resan en trevlig och minnesvärd utflykt med mina trevliga partikamprater som man tyvärr träffar allt för sällan! Detta gör jag gärna om!

En bild säger mer än tusen ord...


Geiranger, från vår campingplats.

Tack vare att vi fick låna en ny och trevlig bil av världens trevligaste svärisar så har resan gått galant. Trots slingrande vägar och blickar som varit överallt utom på vägen och mötande trafik gick allt utmärkt.



Söndag mitt på dagen for vi över Röros ut till Ådalsnes för att campa första natten. Resan genom Trollväggen tog andan ur oss och i undrade hur detta vackra land kan ligga granne med Sverige? Man skulle kunna vara på andra sidan jorden... (Man ser inte det man har nära.) Vi hittade några fina möjliga campingplatser runt en turkos-grön flod men valde att slå läger under några trollskogstallar för att få skydd från regnet som just då skymde sikten för oss. Micke hade trott på sommarväder och fick skapa egna regnkläder av sopsäckar. Fåglarna sjöng för oss hela natten.



På måndagen låg dimman som dansande älvor runt bergstopparna och sikten skymdes när vi påbörjade vår färd på trollstigen. Trots detta imponerade forsarna och omgivningen när vi slingrade oss fram på bergsväggarna och över urgamla broar. Vi åkte in i ett moln och kom ut på andra sidan.



Medan dimman lättade åkte vi ner mot Geiranger. Plötslig uppenbarade sig en djup fjord med höga berg på sidorna, himmlen ändrade färg till blå och solens strålar förgyllde utsikten. Vi hade nått den paradisiska destinationen, Geiranger.

Efter att ha sicksackat oss ner till den lilla byn så slog vi läger på en trevlig norrmans täkt. Utan campinggrannar, med fjordens strand nån meter från tältöppningen och utsikt över byn hade vi hittat den vackraste platsen att spendera kvällen med grillning, nåt glas vin och lite fiske (med fiskelycka).



På tisdagsmorgonen vaknade jag av att solen tittade in i tältet över bergstopparnas krön. En gigantisk kryssare tutade och svängde in framför öppningen och frukosten intogs på första parkett till skådespelet. Då vädret blivit bättre och molnen var lättare såg vi hela panoramat från Dalsnibba innan vi åter svängde hemåt, med bara några stopp för att kasta bort några fiskedrag i de fina floderna. En underbar resa som verkligen är ett måste för alla som älskar storslagen natur. Så nära, så vackert. Men det är verkligen värt att ta lite tid på sig! vi hade gärna stannat en natt till och trots att körningen gick bra så vill man ju verkligen ta tid att njuta av varje stund.