Helenas blogg:

 
                                                          Kajen i Havanna

Cuba, landet som alltid fascinerat mig. Jag hade en massa farutfattade meningar om Kuba och de flesta stämde. Det är ett land med blandat folk, av alla möjliga sorter, vita, mörka, de flesta långa och muskulösa eller överviktiga, alla med fina kurvor, sexigt klädda, mycket kärlek på gatorna, omöjligt att välja ut någon och säga: Detta är en typisk kuban.

Många gamla "gubbar" med stora cigarrer i munnen, ofta sugandes på dessa utan att de är tända, musik på restaurangerna (de turistiska åtminstone) för det finns kubanska håliväggen-restauranger där man kan köpa mat i den lokala valutan (Cup) medan vi turister handlar i (Cuc, 1 Cuc är 24 Cup, 1 Cuc är ca 8 kronor) Att t ex gå på bio kostar 2 cuc för turister och 2 cup för kubaner, helt ok med tanke på att kubanerna inte får tjäna för mycket och det de tjänar på en dag räcker inte ens till en flaska med olja.

Matsituationen är verkligen svår på Kuba, folk får bröd och månadsvis ris, böner och annat nödvändigt men det täcker inte behovet för en vanlig familj. Vi hade svårt att hitta god mat i Havanna för att även om alla restauranger hade en meny med 40 rätter kunde dom bara servera 2-3 av dessa och detta innebar när vi var där att de hade pasta och pizza...  ofta uppvärmt...  Detta berodde på bristen på ingredienser sa de vi frågade. De två gånger vi fick riktigt god mat var i Cayo Jutias där vi fick ris och fisk och när vi betalade dyra pengar för en middag hos han vi hyrde rum hos som oxå lagade ris men med anka och en massa böner och grönsaker och färsk juice ( jag njöt trots mina matproblem).

Om ni åker till Kuba rekomenderar jag verkligen att bo i "casas particulares" det ger en mycket bätte bild av Kuba att bo hos folk samtidigt som jag kände mig väldigt säker och nöjd med allt, och ännu viktigare, det är en inkomstkälla för Kubanerna.

     
Första bilden visar musikerna på en av restaurangen, andra bilden en håliväggen-restaurang och tredje en man i viñales.

Vi stannade några dagar i Havanna och for sedan vidare genom "La terrasa" till Viñales, två ställen med underbar natur och mycket att göra för den friluftstokige (inget för amöbamagar dock). Från Viñales gjorde vi utflykter till María La Gorda som är ett dykparadis med kristallklar vatten (det var där jag gick till doktorn och tyvärr inte fick dyka) och till Cayo Jutías som oxå är ett strandparadis med vit sand och god fisk :)
Sista dagen i Viñales tog vi en tur runt i området, besökte grottor där Cimarrones bott (slavar som rymde) vi besökte en man som odlade bananer och tobak och hade en mössa som det stod "Den laddade butiken, Jakt och Fiske" på som han fått av en svensk turist :).


    
Första bilden visar palmer i María la gorda, andra bilden visar naturen i La terrasa och tredje bilden Mig, Therese och Sara tillsammans med bonden som visade oss sina tobaksodlingar och sina bananplantor.

Vi åkte tillbaka till Havanna och passade på att vandra runt i stadens äldre mindre turistiga delar, många ropade saker efter oss på spanska följt av: "ni försår inte ett ord av vad vi säger", varpå vi svarade att det gjorde vi visst, de var inte all vana att turister förstår någon spanska alls. Havanna är en underbar stad att vandra runt i och man kan känna sig väldigt säker alla tider på dygnet då poliser patrullerar centrum men det som irriterade mig mest var att Kubanerna var rädda för att prata med oss då om de blir sedda av polisen kan åka i fängelse.

Vi hade problem att hitta toa på vår vandring genom staden men två män i 70 årsåldern som jobbade på en del av universitetet bjöd in oss och pratade intresserat ett tag med oss, mycket trevliga. Faktum är att alla som vi valde att prata med var otroligt trevliga medan de som kom fram till oss ofta ville ha något utav oss.

    
Första bilden visar hus i Havanna, På bilden med maten ser ni kubanernas svar på Coca-Cola: "Tu Kola" betyder ungefär: "Din svans" på spanska, och den tredje på delar av Havanna...

Det var verkligen en intressant och underbar resa trots vissa magproblem, Kuba är värt ett besök men det måste ske snarast för när Fidel eller kanske Raúl dör så kommer Kuba att förändras, alla pratar om det och folk behöver verkligen det. Ja alla har gratis sjukvård och utbildning och systemet kämpar verkligen för att alla ska ha det lika men många har inte mat så det räcker och jobbar mycket mer än de klarar av, folket får inte lämna landet och de jag pratat med känner sig inte fria i sitt eget land. Tanken är god men något måste hända!