Låt det komma!
Det är konstigt hur man helt plötsligt (?) kan känna att man måste sysselsätta sig. Engagera sig i allt möjligt, många olika saker efter varandra men ingenting får ta tid så man hinner få tråkigt, man vill inte sätta sig ner och tänka.
Då, när man väl sitter där, när man känner sig helt slut och tar ett steg tillbaka. Man behöver inte ens känna efter. Det bubblar upp inom en och man känner en förtvivlad saknad! En hopplöshet som inte kan hjälpas. Att någonting som aldrig går att få tillbaka har passerat förbi en.
Jag kan känna hennes päls mellan mina fingrar och jag saknar att krama om henne.
Tårarna väller fram... Precis som dom ska göra... För det går inte att hålla dom inne, man ska inte hålla dom inne. Man måste låta känslorna komma! Så att man kan må bättre igen!
Då, när man väl sitter där, när man känner sig helt slut och tar ett steg tillbaka. Man behöver inte ens känna efter. Det bubblar upp inom en och man känner en förtvivlad saknad! En hopplöshet som inte kan hjälpas. Att någonting som aldrig går att få tillbaka har passerat förbi en.
Jag kan känna hennes päls mellan mina fingrar och jag saknar att krama om henne.
Tårarna väller fram... Precis som dom ska göra... För det går inte att hålla dom inne, man ska inte hålla dom inne. Man måste låta känslorna komma! Så att man kan må bättre igen!
Kommentarer
Postat av: mor
Håller med dig.
Postat av: Kristina
Alskade syster <3
Trackback
