bakvänt
Jag har riktiga påskkänslor och satt ute nån timme igår och njöt av solen. Tänker på de som åkt på semester till Thailand och upplever oväder och regn, tråkigt och konstigt. Det brukar ju vara fint till och med under regnperioden där... Världen är inte vad den varit, den förändras, snabbare än vad vi förstår känns det som. Och trots alla katastrofer och extrema väder så blir man alltid lockad till nya projekt, sitter och läser om skolor ute i världen, om naturprojekt och annat intressant, skulle kunna tänka mig att snöra på mig vandringskängorna och promenera ut i världen. Nu...
Det är så svårt att känna sig motiverad när allt krånglar, när man inte vet vad som kommer att hända, när man inte har några fasta planer. Jag trivs så bra med livet och alla möjligheter jag har, och egentligen skulle jag kunna göra vad som hellst och vara nöjd. Men människan som varelse verkar ha svårt med för många valmöjligheter...
Jag satsar väl som vanligt på bananskalen som lett mig dit jag är idag och hoppas på fler. Skulle allt varit kalkulerade drag skulle jag nog varit någon annanstans... Tänker man tillbaka några år så hade man ju helt andra planer och mål. Vilken tur att allt inte blir som man planerar :)
Så nu ska jag ta mig en uppfriskande promenad och göra planer för framtiden, planer som jag sedan inte ska följa!
*Morr*
Men nu verkar studierna bli avgörande. Plötsligt går C-kursen jag skulle läsa i höst inte i höst utan nästa vår och jag vill inte ta studieuppehåll utan jag vill ju plugga och bli färdig nångång. Här sitter jag och skriver tenta och försöker ordna upp kurserna som kommer sen (som jag oxå har problem med pga systemfel och sena betyg) och samtidigt ska man oroa sig för hösten. Jag börjar tycka att skolorna snarare arbetar för att krångla till det för blivande lärare än att ge oss hjälp att finna lösningar och bli färdiga! Ska man inte kunna bo vart man vill? Inte konstigt att vi har ett urbaniserat land trots att alla lösningar i teknik finns!
Nu har jag fått ur mig mina agressioner lite och måste återgå till tentorna!
Mars-måne
En surrealistisk morgon...
Det känns konstigt att man bara kan vända sig bort från bilden och fortsätta sin soliga vardag. Efter 10 börjar på 4an och pratar om kvinnokroppar och botox. Utseendet i fokus och man förvånas över fåfängor och konstiga ideal. Jag har bytt om för att gå på gymmet och sen på promenad i solskenet över nysnön.
Medan en tsunami rullar in över Japan.
Hur blev det mars?
Sitter i min lägenhet i Sveg och funderar... Snabbt som bara den har tiden gått och plötsligt är det typ en månad sedan vi flyttade in och då var det ju iskall vinter med 30 minus och mörka kvällar... Idag har jag suttit ute på balkongen med en kopp te, jag har fått fräknar på kinderna efter en promenad på västkusten och känner att jag har bott in mig någorlunda i lägenheten, även om det är ungefär nu man inser vissa sämre sidor med den oxå. Till exempel har tidigare hyresgäster inte fattat att pluggar är bra när man skruvar i stenvägg och så glömde jag och sambon bort att det kan vara bra att stänga av elen när man fixar och donar ibland så vi fick en stöt i köket. Men fint blir det. Förutom det har jag märkt att jag påverkas mycket mer än jag trott av andras humör. Jag känner att det är otroligt jobbigt om jag är glad och någon annan är sur och tvär, jag blir likadan fast förutom det blir jag oxå sur för att jag tycker att den andre har gjort mig sur oxå, och jag som var så glad. Konstigt vilka sociala experiment man kan komma på att man utsätter sig själv för :) Det bästa är i alla fall att jag upptäckt att det funkar lika bra för mig åt andra hållet och om jag är trött och sur och någon annan är glad, peppande och ger mig en kram så är jag inte långsur alls. Synd att det finns dom som blir surare av att andra är pigga och glada när som är trötta och sura, annars skulle man ha kunnat spridit glädje mycket lättare....