Helenas blogg:

Idag har jag lyssnat på en föreläsning om familjens betydelse i olika kulturer. En mycket intressant föreläsning och den fick mig att börja tänka. (Den och något som min syster skrivit på hennes blogg inatt.)

Vi har inte haft den "typiska" mamma, pappa, barn-familjen sen jag var 6 år. För mig har det varit min Mamma, Syster, Mormor (och morfar innan) och Tussi som varit min familj. Jag älskar dom alla och det är min trygghet átt jag alltid har dom och gården i Vemhån att vända hem till. Begreppet familj täcker för mig även in folk som blir en del i gemenskapen. Jag har haft en moster här i Vemhån och jag har min kärlek och en svärfamilj som börjar kännas som en familj. Vad är en familj om inte människor som man har nära, som man bryr sig om och som bryr sig om en. Det är en liten skillnad mot vänner, ens familj är väl även ens vänner? Jag räknar t ex inte mina halvsyskon som min familj då de inte är mina vänner!

Mitt mål i livet är att vara lycklig, och om inte mina familjemedlemmar är lyckliga är jag det inte heller. Det känns lite tråkigt nu när jag ska resa iväg igen för jag vet att det är jobbigt för min familj och det gör ont att nåot som jag älskar att göra, gör dem olyckliga. Det är kul att mamma och syster ska åka iväg en sväng dom oxå och jag hoppas de skämmer bort sig själva och varandra, det är dom värda. Jag hoppas dom kan slappna av och må bra trots att jag är borta dessa 2 månader, jag ser fram emot att åka men jag är kluven. Jag älskar tryggheten och lugnet hemma med mina nära samtidigt som jag älskar att vakna på nya ställen, träffa nya människor och utvecklas av nya upplevelser... Jag är bara sådan! När jag är hemma pratar jag om mina resor men för alla jag möter berättar jag om min underbara familj och mitt hem. Jag älskar mitt liv!

Och framför allt så älskar jag er: Kristina, Gun och Hildur