Helenas blogg:

Sista dagen på vår vandring. Israelerna stressade iväg redan kl 6 medan vi plockade ihop tälten. Vi hade precis fått reda på att resan vi köpt inte täckte en resa med egen bil tillbaka till Flores utan att vi skulle åka med den lokala bussen som skulle gå kl 12.30-13.00 och det ska ta 5 timmar att vandra dit för en van vandrare. Vi som hade hästar oroade oss inte så mycket. Vi åt en smörgås med lite sardiner och bönor (det enda som fanns kvar att äta då en åsna ramlat över äggen). Sen tog det oss ca 4 timmar att rida genom den snårigaste delen av vägen. Flera gånger slogs våra huvudbonader och nästan vi av hästarna då vi korsade träden som växte kors och tvärs över stigen. Men efter flera Indiana Jones-liknande manövrar så nådde vi ändå Carmelita helskinnade och hungriga. Israelerna kom vandrades nästan samtidigt, riktigt imponerande att de orkade, men de hade ju just gjort militärtjänsten och hade väl vanan inne.

På bilderna: Växtligheten på vägen.

Vi satte oss och tog en efterlängtad öl och väntade på lunchen.

Det blev dock ingen lunch för bussen kom och vi hoppade på, lyckligt ovetande om att det väntade oss en 5 timmars skumpande bussresa, utan annat att äta än chips och cola. Det blev en tröttsam resa tillbaka till Flores men vi nådde staden efter kl. 5 och skyndade oss till hotellet och vidare för att äta. Och gissa om det var gott med mat.



På bilderna: Vår fina buss och hela gruppen, Fv. Noa, Alex (guide), Jael, Michelle, Zam, Jag och Micke.