Låt det komma!

Det är konstigt hur man helt plötsligt (?) kan känna att man måste sysselsätta sig. Engagera sig i allt möjligt, många olika saker efter varandra men ingenting får ta tid så man hinner få tråkigt, man vill inte sätta sig ner och tänka.

Då, när man väl sitter där, när man känner sig helt slut och tar ett steg tillbaka. Man behöver inte ens känna efter. Det bubblar upp inom en och man känner en förtvivlad saknad! En hopplöshet som inte kan hjälpas. Att någonting som aldrig går att få tillbaka har passerat förbi en.
Jag kan känna hennes päls mellan mina fingrar och jag saknar att krama om henne.
Tårarna väller fram... Precis som dom ska göra... För det går inte att hålla dom inne, man ska inte hålla dom inne. Man måste låta känslorna komma! Så att man kan må bättre igen!

Kramar är det bästa som finns!

En kram är en underbar tröst! Det är precis vad jag behöver när jag saknar vår insomnade vän! Tussi har lämnat ett tomrum i vår familj & det känns tungt att hon inte finns mer. Hon var en energikick med stark personlighet som alltid visste vad vi kände & hon har varit en del av vårt liv i 14 år. För mig var hon inte bara en hund, hon var en trygghet & en vän.

Men som tur är har jag en underbar familj som ger många värmande kramar när man behöver det. Tussi avslutade sitt liv lugn & trygg. Hon begravdes med sina favoritleksaker på en solig plats där vi alltid vet att hon finns & vakar över oss. Hon var & förblir en mycket älskad varelse!

Kram!


RSS 2.0